Våren
1996 kände jag av en viss rastlöshet, irritation och inre stress.
Samma höst råkade jag läsa en bok om Reiki av Lena Johansson
och blev genast väldigt intresserad. Fantastisk möjlighet till framförallt
självhelande tyckte jag.
Gick hösten -96 Reiki I och kände under initieringstillfället
att någonting rörde på sig från magen uppåt mot
bröstet.
Ca
2 veckor efter kursen började jag uppleva att nu höll livet på
att rasa ihop ordentligt. Har aldrig varit med om en liknande energi- och humörsförlust.
Kaos! Som att trilla ner i en djup svart brunn utan botten, och det gick med
väldig fart. Trasslade in mig i ett väldigt sexuellt aktivt förhållande
efter detta som pågick över 1 år. Under tiden saknade jag koncentrationsförmåga
och mitt minne fungerade dåligt. Jag grät ofta och kände mig
övergiven, samt började isolera mig. Deltog i januari -97 i en tvåveckors
kurs som innehöll bl. a trancedans, och såg då figurer i trancetillstånd(?).
Mådde fortfarande väldigt dåligt, blev påkörd av
en bil och klarade mig mirakulöst nästan oskadd ur händelsen.
Blev väldigt rädd och fick känslan av att jag var inne på
en farlig väg, att jag började dras till energier som skadade mig.
Sökte då hjälp av Reiki igen och gick en ny kurs med ännu
en initiering. Efter detta har det varit en lång kamp att försöka
få balans i livet igen. Började nu drömma intensivt, började
få svårt att gå och lägga mig, samt hade ofta förvirrade
och ångestfyllda tankar på morgonen. Grät ofta samt var känslomässigt
öppen, även för andra människors känslor.
Under healing- och kroppsterapibehandlingar kunde vad som helst hända;
jag har träffat Jesus(?), änglar, utomjordiska varelser, Afrodite,
minnen från tidigare liv m. m. Fick lätt att gå i trance under
danssessioner, och kände en oerhörd kraftupplevelse i detta tillstånd.
Åt under hela perioden mycket kolhydrat- och sockerfylld kost men slutade
med cigaretter och alkohol.
Fick senare börja gå i samtalsterapi (i två år) och slutade
på mitt jobb. Hade många annorlunda upplevelser under den här
tiden, men mest i samband med healing och dans, det kunde ofta börja pirra
ordentligt i armarna, men det hjälpte om jag skakade handlederna ordentligt.
Idag är det över ett halvt år sedan jag avslutade min samtalsterapi,
det hjälpte mig mycket men läkningen pågår ännu.
Jag dansar inte så ofta nu, och hos min healer/massör är det
lugnare, jag ser inga figurer längre. Det är skönt, men visst
saknar jag det ibland. Men hellre lever jag utan gråten(en enorm sorgsenhet
fanns i mig hela tiden, utan att jag kunde komma på varför)ångesten,
isoleringen och dödslängtan.
Jag
har många gånger ångrat dessa Reiki-kurser, men troligen var
det meningen. Framförallt var själva förändringsarbetet
för häftigt, jag hade svårt att leva normalt och funderade hela
tiden på livets mening. Nu har jag också levat i celibat i över
3 år, för det känns som om sexualiteten var ett område
som jag förändrades starkt i efter första Reiki-kursen. Kunde
även höra konstiga ringningar på morgnarna när jag just
vaknat, som om någon just väckt mig med en klockringning. Har läst
många böcker om personlig utveckling, för att hitta och kunna
förstå vad som pågått. Jag vet inte heller om mina upplevelser
har haft med kundalinikraften att göra, men jag var inte förberedd
på krafterna som sattes igång efter Reiki-initieringen, framförallt
seendet av andra dimensioner. Och så kände jag mig ofta obehagligt
"hög", som om jag gick på en drog mentalt, fast min kropp
var mycket trött.
Vad skönt att se att det finns andra som har gått igenom samma pina,
och nej, det finns inga genvägar till upplysningen, då skall man
nog ha en erfaren och väl insatt personlig lärare/handledare med sig
på vägen. Det går i alla fall inte att köpa vishet genom
en helgkurs; den transaktionen kan bli väldigt dyrköpt, men tydligen
var jag en av dom som måste prova ändå. Tack för att ni
ville höra min historia och hoppas många andra sargade sökare
hittar till er websida. (Kundalini Nätverk
& Information i Sverige)