| " | |
m intuitionsförmågan forcerats fram på onaturlig väg, kommer den i motsvarande grad före det utvecklingssteg som annars är det |
| normala för begynnande intuition. Väsendet kommer därigenom att få kosmiska glimtar innan det har nått det normala utvecklingssteget för mottagande av intuitiva glimtar eller självupplevt kosmiskt vetande. Väsendet har därför i ett sådant fall inte fått den moraliska stabilitet och nervmässiga konstitution utvecklad som behövs för att det skall kunna mottaga kosmiska glimtar på normalt sätt. De kosmiska glimtarna blir därför mycket lätt till stor skada för väsendet såväl i nerver som i mentalitet. | ||
Inslag
av kosmiska glimtar uppfyller väsendet med stor andlig kraft. Denna andliga
kraft söker utlösning genom väsendets mentalitet eller tankevärld. Om väsendet
på grund av sin bristfälliga utveckling inte har tillräcklig ödmjukhet, men
däremot är fåfängt, hungrar efter att vara något stort i människornas ögon och
om dess ärlighet inte heller är tillräckligt stabiliserad, blir dessa ofärdiga
sidor kanaler för de kosmiska krafterna i väsendets manifestation inför omgivningen.
Dessa gudomliga krafter, som i högsta grad är avsedda att föra väsendena mot
ljuset, framträder här i mycket hög grad präglade av väsendets bristande ödmjukhet
och därför i motsvarande grad präglade av väsendets fåfänga och självdyrkan.
Förnimmelsen av de starka krafterna kan rent av föra väsendet till den självsuggestionen
att det i värsta fall uppfattar sig självt som Kristus eller som något annat
högt andligt väsen, som en ny messias eller världsfrälsare eller på annat sätt
tror att det skall utföra en mycket stor andlig mission. Ett sådant misstag
leder till tråkiga verkningar för väsendet, eventuellt till totalt nervsammanbrott.
Man skall absolut inte tro att man på konstlad väg kan skaffa sig de högre kosmiska
förmågorna och på detta sätt skapa en genväg till kosmiskt medvetande eller
det stora slutfacit: den färdiga människan som Guds avbild, honom lik.
Det
finns absolut bara en enda väg till ljuset, och det är ödmjukhetens och nästakärlekens
väg. Utöver denna gudomliga väg finns det inte någon enda kortare eller längre
väg till ljuset eller den stora födelsen. Inget enda väsen kommer lättare eller
svårare till det stora livsfacit än andra väsen.
Alla måste absolut igenom detsamma för att bli detsamma."
|
Den Eviga Världsbilden 2 sid. 64 © Martinus Institut Köpenhamn DK |
 |
