In English please!  På dansk tak!

"Inget bör visas i tryck, som kan ge ens den minsta hjälp till utveckling av en kraft, som ödelägger obarmhärtigt, om man försöker att väcka den för tidigt", skriver George Arundale i sin bok "Kundalini - en okkult erfaring."

George Arundale (1878-1945 ) var engelsk teosof och blev ordförande i Teosofiska samfundet 1934 efter Annie Besant. Han levde i kretsen kring Krishnamurti, teosofernas utkorade "världslärare." Tillsammans med sin indiska fru och andra utvalda, använde han metoder för att väcka kundalinikraften, och tog den ena "invigningen" efter den andra.
Han anser att alla utsagor om kundalini skall tas med allra största förbehåll, eftersom den experimenterandes personliga förhålladen framträder starkt, och kraften verkar olika på olika individer, Han skriver:

"Innan någon försöker väcka kundalini, låt honom då veta mycket om den, speciellt om dess faror.....endast lite kunskap kan uppmuntra honom till dumdristighet."

Och vidare:

"Det sägs att ockultismens väg är översållad med vrak..... och jag vågar påstå att kundaliniuppväckelsens väg - även om den bara är i sin begynnelse - blir kantad med ännu fler vrak."

Kundalini är livets eld och strömmar därför genom allt. Med tilltagande grad av vitalitet, strömmar kundalini i mineralriket, växtriket, djurriket och människoriket, men - med enstaka undantag - som en mild befruktande ström av eld, vilken liksom vederkvicker hela kroppen. Men varje gång som det emellertid sker ett bestämt och definitivt framsteg i andligt växande, sker det en intensifiering av kundalinikraften. Väckningen av denna kraft är enligt Arundale, förbunden med den största fara. Den kan bli till en rasande flod, och rasera allt på sin väg. Den blir till stor olycka för den, som inte nått högre höjder på den andliga utvecklingsstegen, och det har större delen av mänskligheten inte gjort, anser han.

Kundalini, som alltså frigör livets eld i individen, kräver "kungavärdighet", d.v.s. balanserad mentalitet och en stark hälsa. Individen skall kunna bära en "eldbörda" som han normalt inte är van vid, och stimuleringen av elden blir mer än han kan tåla, om han inte äger en stark självkontroll. Men det är inte enbart eld eller värme som upplevs, utan även köld, ofta i hjärtområdet. Arundale skriver:

"Det blir iögonfallande, att kundalini gott kan jämföras med elektriciteten, med hänsyn till den användning man kan ha av den. Ökad medvetenhet, minnen av nattliga upplevelser och så vidare, är bara några frukter av kundaliniväckning. Långt viktigare är den ökade kraft, som den ger till arbete i den yttre världen."

Det blir en stimulering av alla redan existerande sinnen, och Arundale anser att vi bara är i början av vår förståelse av denna kraft:

"Lyckligtvis är världen säkrad mot vetenskapens upptäckt av kundalinistrålarna, annars skulle ödeläggelse bli följden. När vi talar om så kallade "dödsstrålar" och andra starkt ödeläggande utstrålningar från stora kraftcentra, då skall vi tänka på kundalini som mer mäktig än alla dem tillsammans, och vi skall vara glada att den sköter sig själv, tills det är nödvändigt att vi lär oss bruka den. Den vänder sig som en bumerang med fruktansvärd verkan mot dem, som missbrukar den, mot dem, som inte har vördnad för den, mot dem, som använder den till själviska ändamål."

Kundalinins faror är enligt Arundale bl.a.:

- Ökad sexuell aktivitet och utlevelse, vilket resulterar i förlust av vitalitet. Alla sexuella begär är spänningstillstånd, som kräver ett utlopp.

- Mental förvirring, om man inte är i besittning av god självbehärskning, har ett lugnt och klart tänkande och är befriad från lägre tankeklimat.
Även om man får hjälp med att väcka kraften, beror det helt och hållet på individen själv, vad utgången blir. Förmågan att se om en individ är mogen att väcka kundalini beror helt på intuitionon, och den är outvecklad hos mänskligheten idag. (Intuition är omedelbar vetskap om högre sanningar, utan föregående analys. Min anmärkning.)

- Människan har även psykiska kroppar, som måste vara utvecklade och kunna bära kraften.

- Faran att störa den fysiska och psykiska rytmen och jämvikten, genom okontrollerad stimulering av kroppens olika centra, är stor. Risken är att hjärtat och nervsystemet tar skada, och individen blir kroniskt invalidiserad med allmän försämring av hjärnan, som blir överansträngd. Resultatet blir att systemet kollapsar.

Det är alltså hjärnan som skall kunna uthärda en enorm press. En person hos vilken kundalini börjar röra sig, lever i alla avseenden under högtryck. Det är en kraftkoncentration och kan bli droppen som får bägaren att rinna över och slunga den olycklige ner i ett fruktansvärt mörker, om han inte är en andlig atlet, skriver Arundale. Han anser att på vårt nuvarande utvecklingssteg finns det utan tvivel redan kanaler mellan de inre världarna och människan, som huvudsakligen lever i den yttre världen.

"Men sådana kanaler är sannolikt inte djupa, och om plötsligt en ström av kraft virvlar igenom en eller annan av dem eller direkt in i ett fysiskt organ, kan de lätt brista och orsaka katastrof. När den fysiska, emotionella och mentala kroppen börjar att upptagas i sin högre motpart på ett naturligt sätt, möter dessa inget hinder."

Kundalini bryter ner alla barriärer enligt Arundale, d.v.s. den öppnar slussportarna på vid gavel, de portar som hittills har öppnats långsamt och gradvis, och fortfarande är mycket små. Undan för undan, genom utveckling sker, på ett naturligt sätt, en medvetandehöjning. Den fysiska och de psykiska kropparna blir mer känsliga och mottagliga. Hjärnans celler som får bära merparten av den enorma spänningskraften, måste ha blivit anpassade och kunna forma sig efter strömmen.
Arundales bestämda åsikt är, att den förståndiga låter kundalini vara ifred. Experiment som görs i okunskap innebär inte endast olycka för den experimenterande, utan även för dennes omgivning. Och det har ingen rätt att utsätta andra för. Våra svagheter, obalanser och ofärdiga sidor är den stora faran, och vi är inte ens själva alltid medvetna om dem.

Arundale:

"I nio av tio fall är det högmodet, som orsakar fallet, och högmodet känner sig aldrig självt som högmod, om den gjorde det, skulle den i själva verket begå självmord, så som den gör hos människor med sunt förnuft.. (Citaten min övers. fr. danskan.)

Erfarenheter av Österländska metoder hade även C.G. Jung. Han använde sig av yoga och förändrade medvetandetillstånd, under sitt utforskande av det omedvetna. Han var medveten om att han riskerade både sin hälsa och sitt förstånd, och skriver i sin bok "Mitt liv, minnen, drömmar, tankar" följande:

"För att kunna få tag i de fantasier som så att säga underjordiskt satte mig i rörelse måste jag låta mig sjunka ned i dem. Detta bjöd mig inte bara emot, utan det fyllde mig även med ren ångest. Jag fruktade att förlora min självkontroll och bli ett byte for det omedvetna, och vad detta betydde stod för mig som psykiater blott alltför klart."

Han utforskade andevärlden och blev psykotisk. Han hörde röster, hade besök av döda, och samtalade med dem. Han betedde sig fullkomligt förvirrat och var själv osäker om han kunde ta sig ur det hela med förståndet i behåll. Endast med största ansträngning lyckades han ta sig ur "labyrinten", och han har uttryckt det hela med att vara "glad att ha undkommit döden".
Jung har skrivit en psykologisk kommentar till "Den Tibetanska Dödsboken." Innehållet anser han vara en "invigningsprocess" - om man läser boken bakifrån. När han kommer till Chönyid-tillståndet, som han menar är likvärdigt med en medvetet framkallad psykos, skriver Jung:

"Man läser och hör en del om yogans faror, framför allt då riskerna med den så illa beryktade kundaliniyoga. Och ett medvetet framkallat psykotiskt tillstånd, som hos en del instabila individer lätt kan leda till en äkta psykos, är naturligtvis en fara som måste tas i allra högsta grad på allvar. De här sakerna är verkligen farliga, och man bör akta sig för att mixtra med dem på vårt typiska västerländska sätt. Det innebär att direkt utmana ödet, som kan slå till mot själva rötterna för vår mänskliga existens och släppa loss en flodvåg av lidanden av en art som ingen vettig människa någonsin drömt om. Dessa lidanden svarar mot helvetesplågorna i chönyid-tillståndet...."

Den som är rädd om sin mentala hälsa får själv läsa (sid.56) om detta fruktansvärda tillstånd!

Nu är det inte bara kundalini-yoga, som kan orsaka psykoser. Det har visat sig även finnas risker i andra metoder såsom TM och andra former av meditation, frigörande andning och andra andningsövningar, qi-gong, healing, automatskrift, pendelsvängning, kanalisering m.fl.
Alla metoder vars syfte är medvetandehöjning, eller där man på något sätt släpper kontrollen, har visat sig ha risker.
Vi skall inte släppa kontrollen! Vi skall vara "herrar i vårt eget hus!"

Vi har alla ett osynligt hölje, vår aura, som är en utstrålning av våra tankar, d.v.s. vårt medvetande. Den är vårt beskydd.
Jung fortsätter att beskriva farans verkliga natur:

"Den består i ett upplösande av helheten hos bardo-kroppen, som är ett slags "subtil" kropp som bildar det synliga höljet kring det psykiska jaget i tillståndet efter döden. Den psykologiska motsvarigheten till denna stympning är psykisk upplösning. I sin fördärvligaste form blir denna lika med schizofreni (personlighetsklyvning). Denna den vanligaste av alla sinnessjukdomar består i huvudsak av en markerad abaissement du niveau mental, som gör rent hus med de normala kontrollanordningar som påtvingas oss av vårt medvetna tänkande och därmed ger obegränsat spelrum åt de omedvetna "dominanterna".....Den innebär att man offrar jagets stabilitet och kapitulerar för den ytterliga ovissheten i något som måste verka som en kaotisk röra av fantasmagorier."

Enligt Jung är latenta psykoser svåra att upptäcka, han kallar dem för terapeuternas "svarta får", och ännu svårare för lekmän. Dessa samtal med"döda", föregicks av det som Jung kallar för "själsförlust":

"Kort före denna upplevelse hade jag skrivit ned en fantasi om att själen hade flugit ifrån mig. Själen, anima,(animus hos kvinnor) förmedlar relationen till det omedvetna. I viss mening betyder detta även en relation till de dödas kollektivitet, ty det omedvetna motsvarar det mytiska dödsriket, förfädernas land. Om man alltså har en fantasi om att själen försvinner, betyder detta att den har dragit sig tillbaka till det omedvetna eller till "de dödas land"..... Från den tiden har de döda blivit allt tydligare för mig så som röster från det obesvarade, det olösta och det oförlösta; ty då de frågor och krav på vilka mitt öde krävde svar inte kom till mig från yttre världen, kom de just ifrån den inre världen. Så bildade dessa samtal med de döda ett slags förspel till det som jag skulle meddela samtiden om det omedvetna; ett slags ordningsmönster och tolkning av det omedvetnas allmänna innehåll........ Min vetenskap var mitt medel och min enda möjlighet att frigöra mig ur detta kaos. Annars skulle materialet ha häftat fast vid mig som kardborrar och sumpväxter...... Innehållen i det omedvetna kunde ibland bringa mig från vett och förstånd."

De få österländska "gurus", som själv lyckats, genom olika ansträngningar och metoder, få en glimt av högre andliga världar, VET att man måste passera den "astrala världen" d.v.s. "de dödas zon", på vägen. Har man då inte sakkunnig ledning är risken stor, att man fastnar där, och drar till sig "energier", som kan vara mycket svåra att befria sig ifrån. De kan häfta fast sig i vår aura, och vad det innebär, förstår den som tänker med förnuftet. Det är därför som de österländska andliga övningarna varit hemliga i årtusenden. Okunskapen och misstagen har redan börjat visa sig. De österländska metoderna handlar djupast sett om att bli befriad från lidanden och livet på jorden. Vi här i väst har hört i snart tvåtusen år: "Tag ditt kors och följ mig!" Vi skall alltså bära våra lidanden, för det är en gudomlig undervisning om lagen om sådd och skörd. Det jag gjort mot min nästa kommer alltid tillbaka, förr eller senare. Denna lag är fullkomligt rättvis, och måste ses ur reinkarnationens perspektiv enligt Martinus. (1890-1981) Han var dansk och fick själv kosmiskt medvetande, genom ett "elddop".
I en artikel "Julstjärnan" (Kosmos 96/12) skriver han följande:

"Det ligger i den enskilda människans hand att befria sig från den kamp som rasar runt omkring henne. Om ni skapar neutralitet i er egen inre värld och med hjälp av er vilja uppövar er i att se tingen i ett opartiskt ljus, kommer ert sinne att bli långt mer harmoniskt än som kanske nu är fallet. Själv upplever jag dagligen att leva i ett ljus som gör det möjligt för mig att förstå alla människor. Och på det sätt som jag har det kommer alla människor efter hand att få det. Detta tillstånd, där medvetandet är inställt på att vara i kontakt med tillvarons lagar, kallas kosmiskt medvetande, och detta kommer ni alla att uppnå. Eftersom det är så efterlängtat, finns det människor som söker uppnå det på konstlad väg, genom olika övningar osv., men detta kan leda till fruktanssvärda tillstånd, så det kan jag inte tillråda er. Däremot finns det en väg till kosmiskt medvetande som ni bör följa. Den går genom att naturligt tillägna sig den kunskap på vilken detta medvetandetillstånd beror. Det är sant att dessa analyser kan vara svåra och besvärliga att tillägna sig men genom denna indirekta upplevelse av de andliga tillstånden mognas ni gradvis till den direkta upplevelsen. Om man tar emot dessa energier direkt, utan att ha organ som är utvecklade till det, kan man lätt råka ut för sinnessjukdomens kval, så våldsamma är dessa krafter.
Men om man inställer sig på att förvärva förmågan att förlåta, att aldrig bli förnärmad och hetsig, så börjar man få något av den kraft som behövs för att man skall kunna tåla inströmningen av dessa höga energier i sin hjärna. Men ju fler av dessa energier som strömmar in i ert medvetande, desto farligare är det för er att bli hetsig. Många människor har blivit sinnessjuka genom att komma i beröring med dessa energier på ett för tidigt stadium. Andra har blivit fanatiker med våldsam vilja till självhävdelse och rasande intolerans mot andra. Andra åter har kommit in i tillstånd där de andliga energierna helt har tagit herraväldet på bekostnad av de materiella, och de lever i inbillade tillstånd som gör dem helt olämpliga för livet här. Just därför att det finns så farliga fallgropar i förhållandet till dessa höga energier, är det som jag har gjort det till en princip att endast undervisa i den enda naturliga vägen till det höga medvetandet, nämligen att öva sig själv i den nästakärlek som är det riktiga människorikets grundval. Denna nästakärlek är inte fullbordad med att man går och klappar varandra på kinden, säger vackra saker och i övrigt fyller sitt sinne med sentimentalitet. Allt detta kan vara mycket sött och vackert, men man skall älska varandra på ett ändamålsenligt sätt."

Litteratur:
Arundale, G.S.: Kundalini-en okkult erfaring. Theosophias Förlag. Köbenhamn MCMXLII
Jung,C.G.: Mitt liv, minnen, drömmar, tankar. Wahiström&Widstrand. 1979
Evans-Wentz,W.Y.: Den Tibetanska dödsboken. Berghs Förlag.1988.
Martinus : Livets Bok I-VII, Meditation, Kosmiska glimtar, Kosmiskt medvetande, Vägen till Invigning, Vad är sanning?, m.fl. Världshild Förlag, Vasaväg.9 18142 Lidingö Tel. 08-7673817.

Copyright Marja S 1997 All rights reserved