Den mediumistiska vägen, av Martinus

Artikeln är en återgivning av ett oavslutat manuskript av Martinus till ett föredrag som hölls i Institutets föredragssal, söndag den 20 mars 1949.

Det spiritistiska mötet

Det som har särskilt intresse för de så kallade "efterlevande" till en kär avliden, är naturligtvis frågan om var detta väsen befinner sig. Vi har ju alla anhöriga eller kära bekanta som är "döda" eller har gått bort, som det heter. Många frågar sig kanske var är min bror som dog för två år sedan, eller var är min hustru som dog för femton år sedan? — Var är mina far- och morföräldrar och var är mina gammelfar- och gammelmorföräldrar, som dog för så och så lång tid sedan? — Det är frågor som hittills inte särskilt många här på det vakna planet fått tillfredsställande svar på. Då man hittills endast kunnat få dessa frågor besvarade på mediumistisk väg, vilket vill säga indirekt genom ett medvetslöst fysiskt väsen, har det funnits så oändligt många möjligheter till förvanskningar av den på mediumistisk väg överförda korrespondensen med det psykiska planet. Det är endast vissa elementära former för korrespondens med de diskarnerade väsendena, som kan vara någorlunda pålitliga. Och det är när mediet är en högt moraliskt utvecklad människa, vilket vill säga har ett mycket rent undermedvetande eller psyke. I motsatt fall kommer detta orena psyke i nästan alla situationer eller fall att gripa in i korrespondensen till fördel för mediets antipatier och sympatier.

Vi kan föreställa oss att vi är närvarande vid ett så kallat "spiritistiskt möte". Ett sådant möte är inte baserat på en föredragshållare, utan på ett "medium". Ett sådant medium kan vara en man lika väl som en kvinna, men är nog i de flesta fall kvinnor. Syftet med mötet är uteslutande detta att få kontakt med "andar" eller psykiska väsen, som igen är detsamma som diskarnerade väsen. Då det är diskarnerade väsen eller andar man vill få kontakt med, kan det inte ske på vanligt sätt så som man annars talar med varandra man och man emellan. Diskarnerade andar har ju inte någon fysisk kropp. För att komma i kontakt med dessa väsen måste det skapas en psykisk kontakt. Detta vill återigen säga att det måste skapas tillträde för dessa väsen att kunna inverka på ett inkarnerat eller ett fysiskt väsens fysiska kropp. Kan det då i realiteten låta sig göras? — Ja, det är verkligen möjligt att göra detta och det är ingenting mindre än en självklarhet, när de rätta betingelserna för detta är närvarande.

Besättelsen av en överkänslig människa
Som jag tidigare har förklarat är vi alla "andar", och när vi kan laborera med en fysisk organism är det ju endast därför att vi kan besätta denna organism. Denna organism är utrustad med några särskilda centrum eller organ, som vår psykiska organism kan förbinda sig med eller besätta, och frigöra sig från denna organism. När vi har besatt denna organism framträder vi som vaket dagsmedvetna, men när vi frigjort oss från organismen är vi medvetslösa. Denna medvetslöshet representerar då återigen olika grader ända till det totala stadiet, vilket vill säga det stadium där organismens upphov för gott är frigjort från organismen, och denna har därmed blivit till ett lik. Här på det fysiska planet säger vi då att vederbörande är död, vilket ju är ett förfärligt stort misstag. Även om en ande inte längre kan besätta sin fysiska kropp, och denna därför måste gå sin upplösning till mötes, har väsendet inte upphört med att finnas till. Tvärtom, det både upplever, tänker och handlar precis som förr, men bara inte i fysisk materia. Och många av dessa just avlidna väsen är ännu mycket intresserade av att få förbindelse med det fysiska planet. Detta bidrar då i sin tur till dessa väsens ansträngningar för att ta andra väsens fysiska kroppar i besittning. Men denna besättelseprocess kan inte göras utan att särskilda förhållanden från det fysiska eller inkarnerade väsendets sida är tillstädes. Det diskarnerade väsendet kan endast besätta ett inkarnerat väsen under sådana förhållanden, då nämnda inkarnerade väsens besättelsecentrum är oskyddat. Mer eller mindre oskyddade besättelsecentrum har man i sådana situationer, där man på ett onaturligt sätt är medvetslös. Vid den normala sömnen är den fysiska kroppens besättelsecentrum fullt beskyddat och kan inte påverkas av diskarnerade väsen. Men ett väsen kan i sitt dagliga liv vara alltför överdrivet känslomässigt och positivt mottagligt för alla slags historier från andra väsen. Om det är onaturligt godtroget blir det ju mycket lätt besatt av andra väsens tankar och föreställningar, och det kommer att få leva i den permanenta besättelsen som vi annars endast känner som "övertro". Ett sådant väsen är alltså, så långt som övertron sträcker sig, medvetslöst. Det är suggererat. En sådan permanent besättelse är alla primitiva och religiöst troende människor underkastade. Men individen kan vara ännu mottagligare för eller positivare inställd till främmande krafters inflytande. Det kan vänja sig vid att vara ett permanent öppet väsen för alla psykiska impulser. Ett sådant väsen blir då efter hand överkänsligt. Och med denna tilltagande överkänslighet kan det gå så långt att individen till och med under stark psykisk påverkan förlorar kontrollen över sin egen förbindelse med sin fysiska kropps besättelsecentrum eller organ. Individen mister medvetandet, och vi säger om en sådan människa att hon är i "trans". Denna form av trans är alltså framkallad genom att en diskarnerad starkt självmedveten ande har tagit mediets fysiska kropps besättelseorgan i besittning, så att mediet tillfälligt är utestängt från sin egen fysiska kropp. Den främmande anden kan nu genom dessa fysiska besättelseorgan ta mediets kropp i besittning och i en större eller mindre grad genom samma kropp uppenbara sina tankar, önskningar och avsikter. Det var en sådan process som ägde rum då Saul besökte kvinnan i Endor, och Samuel genom denna kvinnas mun talade till Saul. Hon var helt enkelt detsamma som ett medium. Samuel tog hennes kropp i besittning genom hennes fysiska besättelseorgan och kunde genom detta tala till Saul.

Andarna är oftast jordbundna, skärseldsplågade väsen
Nu kan man ju tycka att här fanns ju en verkligt klar och realistisk väg till förklaring av livsmysteriets lösning. Men det är en mycket stor illusion. För det första är de andar, som tar ett fysiskt väsens fysiska kropp i besittning, i de allra flesta fall inte annat än avlidna jordmänniskor. De är alltså jordmänniskor som inte längre har någon fysisk organism, men är ändå fysiskt intresserade, vilket vill säga är jordbundna. Men när de är jordbundna, är de alltså materialistiska. Och materialistiska väsen är ju inte precis den kategori väsen som vet mest om de andliga världarna. Att dessa väsen befinner sig i den andliga världen betyder inte något, ty där är ju också de inkarnerade väsendena, men de har den fördelen att de ännu har sin fysiska kropp och kan korrespondera med det fysiska planet. Så i det fallet vet de fysiska människorna i själva verket mer än de diskarnerade. De väsen som i största utsträckning tar medierna i besittning, är jordbundna och skärseldsplågade väsen. De är väsen som är mycket hatfulla eller olyckliga över den situation de just befinner sig i, och klamrar sig därför fast vid mediernas fysiska kroppar överallt där det skapas möjlighet för detta. Men det är inte bara olyckliga väsen; det finns också väsen som finner stort behag i att vilseleda de fysiska människorna genom mediet. Väsen hos vilka snobberi och fåfänga eller längtan efter att bli dyrkade och beundrade av andra är dominerande, tycker om att få detta sitt tillstånd tillfredsställt via medierna genom att påstå att de är den eller den stora anden. Ja, det finns andar som inte dragit sig för att påstå att de var en av de stora profeter som har levt, eller till och med
åberopat sig på att vara Kristus. Man förstår vilken hänförelse som måste gå genom en sådan rättrogen församling, när Kristus talar till dem genom deras medium. Och så är det i själva verket endast en stackars fåfäng, naiv eller vilsegången jordbunden människa som här får tillfredsställelse för sin onatur. Det är den sortens situationer som gör den mediumistiska vägen till den psykiska världen så oerhört farlig.

Men det är inte blott de diskarnerade väsendenas fåfänga och längtan efter att bli beundrad och andra former av jordbundenhet, som mediet och dess anhängare blir offer för. Det kommer också andar som berättar om sin tillvaro i den andliga världen, ja, andar som berättar att det inte finns någon reinkarnation, och andra som kommer just och berättar att den i högsta grad existerar. Andra åter kommer och berättar att de bor i ett vackert hus med trädgård och många andra bekvämligheter. Ja, det finns nästan inga gränser för alla de många olika synpunkter som gör sig gällande. Det visar sig att de diskarnerade väsendena representerar precis samma tro och övertro, samma kunskap och okunnighet, som människorna som lever på det fysiska planet. Och varför skulle det i själva verket vara annorlunda? — Som redan nämnts är vi alla andar, och skillnaden är endast att de diskarnerade väsendena har mist sin fysiska kropp, men det ger dem inte större medvetande. Man kan inte genom att förlora sin fysiska kropp bli allvetande eller få kosmiskt medvetande. Om det vore så lätt skulle ju det enda rätta vara att så fort som möjligt begå självmord.

När ett väsens egen ande tar sin fysiska kropp i besittning
Det finns också ett annat allvarligt obehag med den mediumistiska vägen till den psykiska världen. Det är detta att mediet inte alltid är besatt av främmade andar. Som jag också nämnde i inledningen, är mediets transtillstånd inte alltid totalt. Ett väsen kan mycket väl till en viss grad släppa sin fysiska kropps besättelsecentrum, men fortfarande själv behärska sin kropp såsom under den naturliga sömnen. Under denna grad av trans kan dess fysiska organism inte tas i besittning, och då transen inte är total kan väsendets upplevelse på det andliga planet ingå i individens fysiska dagsmedvetande under liknande omständigheter, som när individen drömmer. När ett väsen befinner sig i en sådan situation, att det faktiskt är vaket både på det fysiska och det andliga planet samtidigt - helt bortsett från att den fysiska upplevelseförmågan naturligtvis är helt utesluten - kan det alltså uppleva på det andliga planet och referera detta till det fysiska planet. Det blir då inte ett främmande väsen som har tagit dess fysiska kropp i besittning, utan dess egen ande. I det att det således är frigjort från sin fysiska upplevelsesfär, kan det gå tillbaka i tiden. Det kan ibland se sig själv i en tidigare inkarnation; det kan se att det har varit den eller den, att det dödades genom en olycka, eller att det dog på ett naturligt sätt. Ja, i bästa fall kan det genom en sådan trans komma fram mycket intressanta saker. Men då gör det sig åter gällande här: Hur sanningsälskande är ifrågavarande väsen? — Om det inte är befriat från fåfänga, blir historien eller dess meddelande präglat av detta. Då har det uteslutande varit något stort i forna tider; det har varit kung eller furste, profet eller världsåterlösare, oavsett hur liten och barnslig människa hon än måtte vara i dag. Och var är vi då någonstans? — Är individen ett verkligt sanningsälskande väsen eller av hög utveckling, inlåter det sig inte på ovannämnda transtillstånd. Det blir därför mycket svårt att få fram något verkligt positivt, vad beträffar absolut kunskap om livet i den andliga världen. Det mest fundamentala är alltså detta att dessa fenomen är med om att visa, att det finns liv efter döden. Men hur detta liv är, kan endast erfaras av den enda sanningens väg, vilket vill säga den absoluta kunskapens eller faktumets väg.

Transens eller mediumismens verkningar
Med hjälp av transens eller mediumismens väg kan diskarnerade andar också med hjälp av ett fysiskt väsens psykiska materia eller aurastoff sätta fysiska föremål i rörelse såsom knackningar i bord och väggar, flyttande av föremål, materialisering och dematerialisering osv. Men till vad nytta så länge det inte heller här råder sanning eller förståelse, varken hos mediet eller experimentatorerna. Onaturlig besättelse, föremål som virvlar runt i luften med fara för att träffa deltagarna, besättelse av andar, var man går och står, bankande i sin egen organism, röster som talar in i öronen på en och hotar om förfärlig tortyr och död, eller löften om guld och gröna skogar, är de verkningar som ofta uppstår, och som vederbörande inte kan göra sig fri från och därför till sist hamnar på sinnessjukhus eller begår självmord.

Manuskriptet avslutas med dessa handskrivna ord:
Faran med att gå i trans. Själsfrälsande arbete.

Kosmos 2007 - nr. 4
©Martinus Idealfond 2007