Om spiritism och barns och ungdomars lek med ”anden i glaset”

Av Marja S


Jag har inte sett årets (2012) julkalender "Mysteriet på Greveholm – Grevens återkomst". Men jag har läst på Aftonbladet att många oroliga och upprörda föräldrar har anmält programmet till Granskningsnämnden.

De menar att barn indoktrineras till ockultism, spiritism, hur de "får kontakt med den mörka sidan" och lärs att leka med ”anden i glaset”. Läs hela artikeln

Den ansvarige utgivaren för julkalendern förstår inte riktigt upprördheten, säger han. Manusförfattaren tror inte att anmälningarna kommer att leda någon vart och han skulle bli förvånad om Granskningsnämnden ”över huvud taget tar upp det”. Han säger också att ”Han tycker att det är tråkigt om barn stoppas av föräldrarna från att titta på kalendern. – Jag hade hoppats att även deras barn kunde ha roligt åt kalendern. Det är tråkigt om de hindrar sina barn att titta på den. Av ett skäl som jag inte tycker är hållbart.

Om det nu stämmer att barn i julkalendern lär sig leka ”anden i glaset”, så upplever jag att man inte satt sig in i vad sådant spel kan föra med sig. Och sådant kan ju bero på naivitet. Men naivitet är ju detsamma som okunnighet, och det kan man ju - som tur är - hinna rätta till innan någon råkar riktigt illa ut. Det hoppas jag att Granskningsnämnden gör. Men jag har inte några större förhoppningar, speciellt inte efter att Skolinspektionen nyligen godkände yoga att undervisas i skolorna. Och läser man de många kommentarerna under artikeln i Aftonbladet, så kan man lätt se att okunnigheten är stor bland människor om hur farligt lek med "anden i glaset" är. Det kan man bara förstå om man har reinkarnationen med som möjlig företeelse i sin livsåskådning.

Då är det ju bra att en sådan kärleksfull varelse som Martinus kom hit för att ge oss lite kunskap på vägen, så vi kan undvika de värsta blindskären.
Martinus har sagt att de ockulta krafterna släpptes fria på 70-talet, och det är väl resultatet av det vi nu ser med det enorma utbudet av forntida och nutida konstlade andliga övningar och metoder i en salig röra. Ett jättestort smörgåsbord där alla mixar och plockar i sig det man tycker passar bäst för ens egen smak och tro.

Den katolske prästen, som i Aftonbladet kallar SVT för ”ondskans hantlangare”, gör det utifrån sin tro om satan, helvete, demoner och annat skrock. Enligt katolicismen kan man bli besatt av en ”demon” som är en oren ande, en fallen ängel, som inte har en människas själ utan ett annat väsens som inte är mänskligt. Dessa måste tas bort med hjälp av en präst genom exorcism dvs. andeutdrivning. Varför man blir besatt beror på att man syndat på något sätt eller sysslat med t.ex. magi, spådom, häxkonster eller dylikt. Demonerna, menar katolikerna, försöker på djävulska sätt få människan bort från den andliga religiösa vägen. Liknande uppfattning finns i buddhismen och hinduismen. Bland muslimer kalas demoner för ”djinner”.

Enligt Martinus kan man bli besatt (psykotisk, schizofren) genom andliga spiritistiska övningar, som ”anden i glaset” är. Men enligt honom finns det inga "demoner" eller andra märkliga omänskliga "andar", så som de tror i katolicismen eller de österländska religionerna. Utan alla varelser som nu vistas på det andliga planet har en gång även vistats på det fysiska planet. De är alltså vanliga människoandar, precis som du och jag.
Men alla vi människor har ju kvar olika grader av en ”djävulsk sida” dvs. en ofullkomlig djurisk sida som inte är så god alltid. Och de som dött har ju kvar dessa sidor. För alla våra ofärdiga sidor följer med oss även när vi dör, man blir ingen god ”ängel” per automatik. Det är sådana osaliga olyckliga människor som kan besätta jordiska människor som genom olika andliga övningar öppnar sig för den andliga sidan, utan att veta om det. Oftast vet dessa ”andar” inte ens om att de är ”döda”. Läs mer om besatthet och hur man undviker sådant under menyn ”Kundalini & Besatthet”.

Man skall ALDRIG börja lyssna på lockrop från sådana osynliga diskarnerade varelser. De smickrar ofta in sig med komplimanger, alltså genom att kittla på vårt högmod. Och högmodet är den sista egenskapen som kommer att lämna oss innan vi blir fullkomliga kärleksfulla människor, enligt Martinus.

Intressant är också att det finns andra, inte bara Martinus, som varnar oss för att kontakta andevärlden. Författaren Dénis Lindbohm har skrivit en varning i en tidning som hette ”Utan Gräns” (2/97) till ungdomar, som har använt sig av ”anden i glaset”.
Vilket medium man än använder sig av kan resultatet bli lika förödande. Även om mediet är nog så välvilligt inställd, så vet hon/han ju inte vem denne kanaliserar ned från andevärlden. Så här skriver Dénise Lindbohm:

”Under de senaste åren är det ofta ungdomar som hör av sig per telefon eller brev och mestadels har de experimenterat på obetänksamt vis med krafter som de inte har särskilt mycket kunskaper om.

De har använt sig av ”anden i glaset" eller oujaskivan, kanske mest som en lek, fått förbindelse med andemakter men tappat kontrollen. Vad de berättar för mig är ofta skrämmande.

En flicka berättade att hon suttit i mitten av en krets jämnåriga, som åkallat andemakter, när hon plötsligt började frysa, samtidigt som svett bröt fram över hela kroppen. Hon avbröt, varefter en annan flicka tog plats i centrum. Det blev ännu värre; hon fick uttömning både upptill och nertill.

Somliga har berättat att de fick meddelanden genom oujaskivan från någon som föreföll vara mycket vänligt sinnad. Efter en tid förändrades andens uppförande, den blev alltmera illvillig och blockerade alla försök att få kontakt med andar av annan sort. Värre ändå; det föreföll som om gruppens medlemmar drabbades av bekymmer som inte hade någon fysiskt naturlig förklaring.

Ond laddning i rummet

Det hände också att det rum i vilket seanserna skett fick en ond laddning, så att det kändes obehagligt att vistas där - även under dagtid.
Det mest betänksamma med ungdomarnas experiment var att somliga låtit sig övertalas av anden att låna ut den egna kroppen. Anden hade motiverat detta med att kommunikationen skulle bli bättre. De som låtit sig övertalas hade drabbats av kramper, kräkningar och andra fysiska obehag. Inte nog med detta; de hade efteråt under flera dygn haft sviter av både fysisk och psykisk sort. Det föreföll också som om de fått förändringar i personligheten, vanligtvis av otrevlig natur. Deras personligheter hade missfärgats genom andens tillfälliga besök i deras kroppar.

Onda andar kan förleda människor

Det är naturligtvis extremt farligt att låna ut sin kropp åt en andemakt, alldeles särskilt om man är ung, oerfaren och antagligen ganska naiv. Hur skall man kunna veta något om karaktären hos den ande man fått förbindelse med? När jag sagt att det var mycket vårdlöst gjort har svaret blivit att anden föreföll vara vänlig.

Det är ju alldeles självklart att onda andar inte framträder som onda om de vill förleda människor. Att en ande är ondskefull behöver inte betyda att den är dum. Tvärtom kan den vara knivskarpt intelligent. Den kan liknas vid en klipsk, men bedräglig affärsman som ger lysande löften och fantastiska garantier, men levererar skräp - om han levererar någonting alls.

Ungdomar saknar skydd

Jag har i några böcker skildrat möten med sådana andemakter. De kan framträda som ytterst charmerande, överväldigande vänlig, ge intryck att vara ens allra bästa vän och ge de mest generösa erbjudanden. Det krävs ett väl utvecklat intuitivt sinne för att kunna undgå förledandet. Hos mig kommer en känsla av något krälande och snärjande vid mötet med sådana andar, men jag har livslång erfarenhet. Ungdomar som börjar experimentera med det paranormala saknar sådant skydd.” Citatet är från artikeln ”Ondskans frestare - Ungdomar experimenterar med ’anden i glaset.’” Tidningen Utan Gräns 97/2

För att inte råka ut för besättande obehagliga andar bör man över huvud taget inte syssla med spiritistiska eller paranormala spel som t.ex. ”anden i glaset”. Och inte hålla på med andra konstlade andliga övningar heller, om man vill behålla sin mentala hälsa.

© 2012 Kundalini Nätverk & Information Sverige All Rights Reserved