Sammandrag ur boken "En Gurus död"

av Rabindranath R. Maharaj/Dave Hunt
 

När Rabindranath R. Maharaj föddes hade hans far, sedan giftermålet med modern, dragit sig in i en värld av tyst meditation.
Han skriver:

"Inte ens med ögonen uppehöll han längre någon kontakt med sin omgivning. Jag har svårt att föreställa mig hur mor kände det - bara femton år och gravid - när hon nu fick axla ett ansvar, som innebar att hon måste sköta sin man som ett blint och dövstumt barn".

Fadern var en helig man, ansåg man, en brahmin, Brahmans representant på jorden. Pojken Rabindranath såg sin far med blicken ständigt i fjärran, han var inte längre kontaktbar.

"Under åtta långa år sa han inte ett enda ord, viskade inte ens något i förtrolighet till mor. Det trancelika tillstånd han befann sig i kallades för en högre medvetenhet och var något som kunde uppnås enbart genom djup meditation - eller genom att ta in vissa droger, exempelvis LSD. Detta förefaller kanske konstigt för den som inte känner till österländsk mysticism , men så var det".

Modern fick sköta om honom som ett litet barn, tvätta och mata honom. Morbrodern ansåg till slut att han närmare var sinnessjuk än "helig", och tvingade modern ta honom till sjukhuset för undersökning. Där föll han baklänges , död, när de klippte av honom hans långa hår. Han hade lämnat kroppen för läge sedan. Men han var ju en stor yogi och pojken skulle gå i sin faders fotspår. Han började i en skola för att bli yogi.
Han berättar från sin utbildning:

"Vår dagliga transcendentala meditation, det centrala i yoga, som Krishna förklarat vara den säkraste vägen till evig salighet, ansågs viktigast av allt. Men det kunde också vara farligt. Skrämmande psykiska upplevelser väntade den oförsiktige meditatören, liknande en dålig "resa" vid bruk av narkotika. Det hände att demoner som beskrivs i Vedaböckerna, besatte en del yogis. Kundalini-krafter kunde också åstadkomma extatiska upplevelser när de utlöstes under djupmeditation, och om de då inte kom under kontroll, kunde de göra stor skada både fysiskt och mentalt. Gränsen mellan hänförelse och fasa var mycket smal. Av den orsaken övervakades vi nybörjare mycket noga av brahmacharyan och hans assistenter.
Under min dagliga meditation började jag se psykedeliska färger, höra överjordisk musik och gjorde även besök på exotiska planeter, där gudar talade med mig och uppmuntrade mig att sträva efter att uppnå ännu högre stadier av medvetenhet. Ibland mötte jag också samma hemska demoniska varelser som det finns bilder av i hindu-, buddist- och shintotempel. Det var fruktansvärda upplevelser, men brahmacharyan förklarade att det var helt normalt och uppmuntrade mig att bara fortsätta mot självförverkligandet.
Ibland upplevde jag en mystisk förening med universum. Jag var universum. Jag var herre över allt, allsmäktig och allestädes närvarande. Mina lärare var förtjusta över detta. Tydligen var jag ett utvalt kärl och förutbestämd till snar framgång i sökandet efter uppgåendet i Brahman. De makter som väglett min far, de vägledde nu mig.
(……) Under djup meditation hände det ofta att jag upplevde mig ensam i en annan värld tillsammans med Shiva, och han uppträdde då alltid hotfullt.
(……) Den ljuvliga frid jag känt efter att ha mediterat kunde så lätt försvinna, när moster Revati sträckte upp mig för att jag var lat och inte hjälpte till i hemmet, och det led jag av. Jag som brukade vara ganska lugn av mig kunde då brusa upp och säga fula ord i självförsvar. Ibland misstänkte jag att det var Nanas (bortgångna morfadern) elaka ande som tog mig i besittning för tillfället. Det fanns tillfällen, då jag faktiskt uppförde mig som han, då jag kunde ställa mig och banka och slå på betongpelarna under verandan tills jag blev alldeles utmattad och undrade vad som kommit åt mig. Jag minns att jag en gång fick tag i Nanas gamla läderrem, som han så ofta slagit familjen med, och slog mina små kusiner bland flickorna. O, vad jag skämdes efteråt. Alltsammans påminde så starkt om Nanas vredesutbrott. Efter sådana uppträden tyckte jag att Nana skrattade åt mig på fotografiet, om jag råkade titta åt det hållet. Jag kände det kusligt. Det var som om han förföljde oss, inte bara genom att trampa omkring i huset, utan också genom mig. Varför skulle jag, den mest religiöse av oss alla , vara ett redskap åt hans ande till att trakassera familjen så långt efter hans död? Det var en fråga som jag inte vågade ta upp, eftersom den berörde allt jag trodde på.
Jag försökte slå alltsammans ifrån mig genom att helt gå upp i de religiösa ceremonierna i templen, hemma hos oss och hos andra, då släkt och vänner samlades och jag blev något av en centralfigur, som allas intresse kretsade omkring och alla beundrade . O, vad jag njöt, när jag fick gå omkring och stänka vigvatten på de församlade och göra märken på deras pannor med sandelträpasta och sedan samla in deras offergåvor på en mässingbricka, som brukade bli full av blå och gröna sedlar. Allra bäst gillade jag förstås att få sitta bredvid den officierande punditen och bli föremål för beundrande blickar. Jag njöt också av doften från de blomstergirlander man hängde på mig vid sådana tillfällen. Efter sådana ceremonier brukade man också buga sig djupt för mig och lägga ett offer vid mina fötter".

Han blev högmodig och ansåg sig vara förmer än andra. Det hände att han satte sig framför en spegel och tillbad sig själv.
Han hamnade så småningom i en svår kris. Han fick problem att möta vardagen, och rörde sig i två olika världar.

"(….) Det allt högre medvetandet jag blev delaktig av under meditationen förmodades närma mig Verkligheten sådan den innerst inne var, men vardagens värld med dess glädjeämnen och sorger, fasor och besvikelser, fejder med moster Revati, problem med "heliga" män som det stank om och som förbannade istället för att välsigna, med brahmacharyas som hade kärleksaffärer i smyg osv…. det var den värld där jag befann mig, jag kunde inte avfärda den som en inbillning, såvida jag inte var beredd att kalla vansinne för upplysning. Min religion var en vacker teori, men den var svår att tillämpa i vardagslivet.(…) Skulle jag ta för givet vad min religion lärde, då måste jag förneka vad mitt förnuft sade mig."

Vid ett gräl fick han ett raseriutbrott mot sin moster, och blind av raseri utan att tänka på vad han gör, högg han tag i en skivstång med vikter, som hans morfar hade tränat med. Han svängde med den som ett bollträ och måttade mot mosterns huvud. Brodern rusade fram och högg tag i andra änden av stången, och räddade därmed mostern från en säker död. I samma ögonblick bröts förtrollningen, och den övermänskliga kraften hos honom försvann när skivstången med sina vikter slog i cementgolvet. Han blev mållös av förskräckelse.

"(…..) Det inträffade skrämde mig. Hur skulle jag kunna vara säker på att denna onda kraft inte flög i mig igen och då med ännu mera tragiska följder?
Den frågan plågade mig. Vilka var dessa gudar och andar och krafter som jag inbjöd att ta mig i besittning genom nyasa och yoga? Var de onda eller goda eller båda delarna? eller var alltsammans bara maya och jag för vansinnig för att finna någon mening i alltsammans?".

Han var djupt olycklig, och gick igenom tankar om självmord och kämpade med att inte förlora sitt förstånd.
När han senare i livet hamnade som hjälparbetare i London, upptäckte han till sin häpnad, att en del narkomaner under sina drogrus haft samma upplevelser, som han under sitt praktiserande av yoga och djupmeditation.

"(….) Jag lyssnade med stigande förvåning, när de beskrev "den vackra och fridfulla värld" de ofta kommit till när de tagit LSD, en värld full av psykedeliska färger, vyer och ljud, som jag alltför väl kände till. Det var klart, att en del av dem hade gjort sämre "resor" också, men de flesta narkomaner fäste sig lika litet vid sådana varningar som jag, när jag höll på med yoga.
Jag brukade tala om för dem, att jag inte behövde använda narkotika för att få visioner av andra världar och spöklika varelser, för att se psykedeliska färger, känna mig ett med universum och att jag själv var Gud. Allt detta fick jag genom trascendental meditation, men det var bedrägeri alltsammans, ett trick av onda andar, som tog kontroll över mina sinnen när jag släppte efter.
(…) Jag började fundera över att så många narkomaner gjorde samma upplevelser som en yogi. Vad narkomanen fick med hjälp av narkotika, det fick den andre med hjälp av yoga och österländsk meditation. Jag begrep nu, att narkotika förändrade medvetandet hos en människa på ett sätt som liknade vad som skedde under djupmeditation och gjorde det möjligt för demoner att manipulera hjärncellerna och framkalla allsköns till synes verkliga upplevelser, som i själva verket bara var bedrägliga trick. Samma onda andemakter som lett mig allt djupare i meditation för att få makt över mig fanns tydligen bakom narkomanin i samma djävulska syfte".

Rabindranath R. Maharaj har sedan dess föreläst runtom i Europa och hans mål är att:
"motarbeta inflytandet från den österländska mysticismen som mer och mer tycks vinna anhängare här i väst".

En Gurus Död Normans Förlag 1980.


Fortsätt här………………

Finns "demoner" eller onda andemakter?
Enligt Martinus, en dansk man som fick kosmiskt medvetande 1921, och som skrivit det stora andligt-vetenskapliga verket "Livets Bog" (bok ) är alla de som nu vistas på det andliga planet väsen som en gång levt på det fysiska planet. Det finns alltså inga övernaturliga väsen, som i den österländska traditionen kallas för demoner, djinner eller annat. Kan man då bli besatt av en osynlig andlig varelse ? Ja, alla är ju inte helgon som dör !!!!

läs vidare……..


Hur undgår man att bli besatt?

av Martinus


Kan man bli besatt av onda andar? Kan en stackars människa verkligen hysa en sådan ande, och vad är orsaken till detta ?

Besatthet kan äga rum och är ofta en väsentlig faktor i orsaken till förbrytelser, mord och dråp. I sådana fall där en ogärning beror på en besatthet kan förbrytaren efteråt inte redogöra för sitt illdåd. Han har närmast varit i ett slags halvtrance. Han erinrar sig bara att han greps av ett oemotståndligt begär att utföra förbrytelsen. Då vetenskapen ännu inte är så långt framskriden att den kan dokumentera besatthet som en orsak, beskrivs denna stundom som ett "plötsligt utbrott av sinnessjukdom".
Orsakerna till besatthet kan vara vitt skilda men beror i de flesta fall på en framträdande jordbundenhet hos det andliga väsen, som är upphov till besattheten. Denna jordbundenhet kan t. ex. bestå i hämndgirighet, dels mot individen som blev besatt och dels gentemot den individ som blev föremål för förbrytelsen.
Besatthet kan också vara av en ljus natur, men den formen är inte så vanlig, eftersom ljusa andar förhållandevis snabbt lämnar den första sfären i den andliga världen, vilket är den sfär, varifrån all mörk besatthet kan utlösas och som därför huvudsakligen blott hyser primitiva och mörka andar eller väsen, som ännu fröjdar sig över mörka och dräpande manifestationer.
Emot andlig besatthet har varje normal individ så stor motståndskraft att han inte kan besättas mot sin vilja. Besatthet kan därför endast äga rum i sådana fall då individen har förlorat tron på denna sin vilja eller har mistat sin självkontroll, t.ex. i trance, hypnos, under vredesutbrott osv. Under dessa tillstånd kan starka mörka andar ta ifrågavarande väsens fysiska kropp mer eller mindre i besittning och hänsynslöst genom denna söka tillfredsställelsen av sina primitiva fysiska begär.
Det gäller därför att aldrig förlora sin självtillit, ty i övertygelsen om att inget andligt väsen kan ta ens fysiska kropp, som ju absolut endast är bestämd för en själv, i besittning, ligger beskyddet. Rikta in tanken på Gud varje gång du märker att något psykiskt obehagligt närmar sig. Du kommer då att vara den segerrike eller oövervinneliga härskaren i din egen organism, ty en sådan tankeinställning i renkultur utlöser vibrationer som försvagar varje form av mörk psykisk påverkan på samma sätt som vatten kan släcka eld.

Ur tidningen Kosmos nr.7 , 1983: "Läsaren frågar - Martinus svarar"
© Martinus Institut Köpenhamn


Vem är det då som kan råka ut för besättelse ?
Ja, det har visat sig att fler och fler västerlänningar drabbas av detta fenomen, ibland bara en övergående period men en del även permanent. Det kallas för psykos idag.
De utlösande orsakerna har varit andliga övningar såsom: TM meditation, och andra former av meditation, yoga , healing, Frigörande andning (Rebirthing), qi-gong, Reiki, psyko- och kroppsterapier, pendelsvängning, automatskrift, kanalisering, avslappningsövningar och andra övningar vars syfte är medvetandeförhöjning. Målet med alla österländska metoder är att nå upplysning eller invigning. Det är de flesta västerlänningar okunniga om. Men många har dock en vetskap om vad man sysslar med, även om den är bristfällig.

Läs vidare………….


Besatthet m m och konstlade vägar till invigning

av Martinus

Tappa inte tron på dig själv och mist inte din självkontroll! Det rådet ger Martinus sanningssökaren i sitt svar på en fråga om hur man undgår att bli besatt. Här nedan ger han ännu ett råd: Sök inte invigning på konstlad väg!

Vilka människor är det företrädesvis som söker onaturliga vägar till invigning? Det är människor som hyser stor äregirighet och fåfänga, vilket yttrar sig i ett mycket starkt begär att vara andra människor överlägsna men som i sin strävan efter detta inte kunnat nå sina önskningars mål på det rent materiella planet. För detta var de nämligen inte tillräckligt mogna. Och i sin besvikelse häröver söker de ofta få den otillfredsställda fåfängan tillfredsställd på det andliga eller religiösa området. De önskar alltså här spela en roll, göra sig gällande på ett överlägset sätt, men detta utan att i verkligheten hysa den absoluta osjälviskhet eller den grad av nästakärlek som är den absolut enda vägen till invigning eller andlig storhet.
Det är således inte så mycket sitt moraliska begär som det är sin fåfänga de söker tillfredsställa. Därför söker de sig mycket ofta till andliga rörelser för att där spela en roll. De söker sig till mystiska upplevelseformer, spiritism och "ockulta" skolor. De vill gärna tillägna sig klärvoajanta och andra psykiska förmågor, sådana som i verkligheten hör gångna tider och primitiva utvecklingsstadier till och som därför nu hos allmänheten för länge sedan har blivit till intetsägande rudiment. De arbetar med pendelsvängning, automatskrift, transtalande och hypnos. De söker sig till yogaskolor och mystiker och hoppas därigenom kunna nå fram till "invigning " .
Mycket gott kan naturligtvis läras inom sådana företeelser, därvid bortsett från den oerhörda risken för andlig urspåring som man här utsätts för, men den verkliga fullkomliggörelsen, vilken för med sig den absolut organiska invigningen eller den stora födelsen till kosmiskt medvetande, är lika omöjlig att uppnå här som det är omöjligt för ett litet barn att plötsligt bli en vuxen människa.
Vi skall inte här komma in på alla de obehagliga upplevelser och urspåringar, besatthet, begreppsförvirringar och nervsammanbrott som oundvikligen bildar eftertruppen och den allmänna atmosfären i dessa försök att skapa genvägar till fullkomligheten eller den organiska invigningen, till upplevelsen av livets slutliga mening med väsendet: den fullkomliga människan skapad till Guds avbild.
Men det är vår uppgift att poängtera att det absolut inte finns någon som helst genväg till den fullkomliga människan eller den stora födelsen. Om det verkligen fanns en sådan genväg, skulle det vara alldeles onaturligt att denna då inte vore avsedd för alla människor. Varför skulle somliga väsen ha en längre väg till fullkomlighet och uppfylla flera svåra villkor än andra för att uppnå samma färdiga resultat?
I hela naturens ordning i övrigt finns inte i något enda fall en sådan meningslöshet eller dåraktighet. Här är alla existerande rörelser led i ett logiskt, d.v.s. absolut nyttigt ändamål.
Vi ser här t.ex. inte något fall av genvägar till att bli vuxen. Ett barn på tio år kan inte nå tjugoårsåldern utan att passera de övriga tio åren. Man kan inte bli tjugo år genom att endast uppleva tio, sjutton eller nitton år.
Väsendets omdaning till den fullkomliga människan, Guds avbild, är inte som någon orden eller dekoration, någon detalj, vilken man som ett ynnestbevis plötsligt kan behängas med och så bli dubbad till riddare av ett visst högt adelsstånd. Vår väg till invigning är inte någon nådegåva som man tilldelas genom andra väsens sympatier eller ynnest, och det är inte heller ett trolleritrick eller något annat hokus-pokus som man kan begagna sig av genom att bli medlem i någon mystisk, magisk eller ockult skola eller cirkel. Här kan det vara bra att komma ihåg, att det bara finns en enda väg till den stora födelsen, och denna väg är uteslutande själens växt från den djuriska, dräpande principen - var och en är sig själv närmast till nästakärleksprincipen - var och en är sin nästa närmast. Detta betyder att man helt och fullt förstår sitt livs högsta mission och mening, nämligen att man inte har kommit till världen för att låta sig tjänas utan for att tjäna och att denna kunskap skall omsättas i livet som en absolut total levnadsart. Allt som avslöjar själviskhet är en falsk väg till invigning och kommer förr eller senare att på ett mer eller mindre obehagligt sätt avslöja sig för sitt upphov som tröskelns väktare.

Ur Livets Bog Vl, st. 2005-7.
© Martinus Institut Köpenhamn
1952