Av Nils-Olof Jacobson (psykiater)

[...]
I en bok 1979, Når jeg ser din himmel, skildrar hon (danskan Lis Høyer) de fem år i sitt liv som började då hon drygt 35-årig blev initierad i Transcendental Meditation (TM). Hon kastades huvudstupa in i en kaotisk period med svåra, obegripliga kroppsliga besvär och själsliga lidanden som ledde till självmordsförsök och psykiatrisk sjukhusvård. Efter några år fick hon genom föreläsningar av Jes Bertelsen en första förståelse av den process som sattes igång av meditationen: "Har man først åbnet låget til underbevidsthedens heksekeddel, er det svært at få lukket igen. Man kan lukke med medicin; holder man op med at taga den, kører processen vidare . . . Det er som at sejle ned ad et vandfald. Man kan ikke komme tillbage, kun prøve at slippe nogenlunde helskindet igennem." Men djuppsykologins förklaring visade sig vara "utilstrakkelig og direkte farlig, idet dybdepsykologin betragter mennesket som et lukket system. Alt det ukendte, man åbner for gennem meditationen, tilskrives ens egne ubevidste fortrangninger. Jeg måtte derfor igennem endnu et chok, da jag pludselig måtte acceptere mange af okkultismens begreber - psykiska angreb, besættelser, astralrejser, reinkarnation - som realiteter."

Den förklaring hon sedan fann på sina upplevelser var kundaliniprocessen. I den "ockulta anatomin" symboliserar en orm denna urkraft, kundalini, som vilar i det nedersta chakrat tills den under individens utveckling reser sig och stiger uppåt genom de olika chakra som i tur och ordning aktiveras. Denna process kan ske långsamt och omärkligt under lång tid, genom många fysiska liv. Den kan påskyndas genom droger eller meditation - men då finns också risk för att processen "går snett", vilket leder till våldsamma själsliga lidanden och kroppsliga sjukdomar, eller snarare kroppsliga besvär som den medicinska vetenskapen inte finner någon förklaring till.

Indiern Gopi Krishna har i flera böcker skildrat sina egna upplevelser av processen, och den amerikanske psykiatern Lee Sanella har beskrivit den ur psykiatrisk synpunkt i boken Kundalini - Psychosis or Transcendence? Lis Høyer refererar dessa och andra böcker som hon så småningom fann, som kunde ge en begriplig referensram till hennes egna upplevelser.

Efter utgivningen av sin första bok fick hon kontakt med andra I samma situation. Hon gjorde ett program i dansk radio om kundalini, och efter det fick hon ytterligare kontakter. Här återger hon berättelser av tio personer om deras egna upplevelser. Det är en skakande läsning om psykiskt kaos och omöjligheten att få hjälp av den etablerade psykiatrin - dvs. ingen annan hjälp än inlåsning och tabletter kunde erbjudas. Några nådde genom processen fram till ett utvidgat medvetande och personlig harmoni, andra fann fäste i den konventionella kristendomen och några förefaller ha slutat som psykiska vrak. För mig som psykiater är det bekymmersamt att dessa skildringar inte så påfallande skiljer sig från många andra berättelser om svår psykisk sjukdom. Det kan betyda att kundaliniprocessen är mycket vanligare än vad man tror. Jag tolkar det snarare så att det ännu inte finns säkra kännetecken på den. Fenomenet är ju helt nytt för den västerländska människobilden, och är givetvis inte erkänt inom den konventionella psykiatrin och psykologin. I den mån dessa människor kommer i kontakt med psykiatrin påsätts de vanliga sjuk-domsdiagnoser, dvs. etiketter (eftersom det nu gällande diagnossystemet för psykiska sjukdomar inte förklarar någonting, endast stoppar in patienterna i olika fack). Lis Høyer ger till slut sina åsikter om hur man kan hjälpa sig själv och andra som upplever en häftig kundaliniprocess.

Förf. ger en bister kritik mot lärare av TM och andra meditationsformer, som initierar människor i en process utan att ha en aning om vart den kan leda. Hon återger hela TM:s initieringsritual översatt från sanskrit, som visar "hur gurun gradvis intar gudarnas plats". Alla hennes utsagor håller väl inte för en kritisk analys, och jag skulle önska boken stramare strukturerad. Men hon skriver med en intensitet som griper tag i mig, och hon kan verkligen förmedla den kaotiska upplevelse som en häftig kundaliniprocess innebär. Hennes bok är ett djupt personligt dokument och samtidigt en första introduktion till ett område som är värt mycken forskning.

En rakt motsatt väg till personlighetsutveckling representeras av Martinus, som ju lämnade det jordiska 1981. Han varnade direkt för österländskt inspirerad meditation, vilket för övrigt också Steiner och Jung gjorde. Också Gopi Krishna instämmer i att indisk meditation är olämplig för västerlänningar. Martinus betonade hela tiden den medvetna moraliska utvecklingen som det viktigaste. Själv levde han i stort sett obemärkt för offentligheten; först under sitt sista levnadsår lät han sig intervjuas i dansk radio. Nu ger Borgen ut två stora arbeten om Martinus.

John Engelbrecht har skrivit Den intuitive tanke - med undertiteln från Lao Tse till Martinus - en idéhistorisk udviklingslinie (1982, två band på 258 + 237 sidor). Det är ett enormt arbete han har åtagit sig: att sätta in intuitionen i tankens historia.

Att beskriva tankens historia sker genom tänkande. Men intuition kan egentligen inte förstås genom vanligt analyserande tänkande. Intuition kan endast förstås genom intuition. En uppslagsbok beskriver intuition som "omedelbar visshet, som inte föregås av något analyserande resonemang". Problemet är sedan att kritiskt värdera innehållet i intuitionen och att beskriva det med ord eller bilder, och då måste det analyserande tänkandet till.

Rudolf Steiner beskrev intuition som "det medvetna upplevandet av ett rent andligt innehåll. Endast genom intuition kan tänkandets väsen fattas". Genom intuitionen iakttar människan den andliga världen, vilket är något helt annat än att tänka eller spekulera över den.

KUNDALINI NÄTVERK & INFORMATION I SVERIGE