Diksha/Deeksha, eller som det också kallas Oneness Blessing, betyder initiering. Ritualen innebär en koncentrationsövning för överföring av en högre energi av t.ex. en guru eller annan s.k. initierad person. När guruns och lärjungens medvetande blivit ett har den sistnämnda blivit invigd av gurun och det gudomliga kan genomströmma individen. All strävan i yoga och andningsövningar går ut på att man skall bli upplyst dvs. nå enhet och bli "ett med Gud".
Grundarna till Oneness organisationen, ett gift indiskt par, hävdar att de är avatarer, gudsinkarnationer, och att de kan transformera ner gudomlig energi som leder till upplysning, vilket endast kan ske genom nåd. Diksha är alltså en religiös ritual, en s.k. enhetsvälsignelse, som skall leda till högre medvetande. De lärjungar, från världens alla hörn, som blivit "initierade" av paret på en träningsutbildning i Indien - som kostar väldigt mycket pengar - skall sedan fortsätta som "Deekshagivare" eller "Onenesslärare" och inviga andra. Att människor kan bli både fysiskt och psykiskt sjuka av deras ritualer nämner de inget om.

Det kom ett brev från en kvinna en dag. Hon har godkänt att jag får publicerar hennes berättelse här under pseudonymen ”Laila”:

”För ca 5 år var jag på en "diksha-initierings kväll " på en andlig bokhandel här i stan. Tror att dikshan kommer från Indien från början (ev. hinduistisk ?).
Iallafall så skulle man sitta i liknande yoga ställning och tänka sig att man från nedersta chakrat i ländryggen "andas upp " kraften genom att forcera andningen mycket djupt och snabbt plus i slutet ropa ut högt det chakrats vokalljud eller ord. Jag hade känt mig tveksam till att gå på detta innan, men folk beskrev det som den totala andliga och mest kärleksfulla upplysning du kunde få vara med om.

Ledaren gick således igenom varje chakra med dessa oerhört kraftfulla andningsövningar i mycket snabb takt. Jag vet att vid ett tillfälle kände jag mig nästan skrämd av kraften i övningarna. Var skall detta sluta?

När jag kom ut på gatan efteråt kände jag mig som att någon hade "lyft av mig hatten " högst uppe på hjässan. Huvudet kändes så lätt och fortsatte liksom uppåt mot "den andliga högre kraften". Uppåt, uppåt. Jag såg hela världen såsom i ett nytt ljus. Jag kände mig lätt och uppfylld på samma gång, men konstigt nog kände jag mig inte uppvarvad konstaterade jag. Har prövat på yoga tidigare i ett halvår men det kändes mera som kroppsgymnastik. Detta var något annat. Jag var glad och närmast lättad till sinnet.

Nästa dag började det att pirra på ett sätt jag aldrig känt underifrån fötterna och upp genom benen. Det utgick också från underlivstrakten och spred sig uppåt. Jag la märke till det nya fenomenet men det gick inte över. Det ville inte sluta när jag ville att det skulle sluta. På nätterna kröp det i benen så att jag inte kunde sova. Det kändes som att jag hade en massa kraft i mig som inte kom ut. Kände mig också sexuellt laddad på ett sätt jag inte erfarit så starkt tidigare. Fick mer "klarsyn" vad gällde andliga frågor o upplevde energier o mer energifält från och runt människor jag mötte. Men bubblorna i kroppen och därtill kramper i hela kroppen som flyttar sig överallt var det värsta. Jag fick sluta med allt "andligt " och gör aldrig mera yoga pga rädslan för att kundalini skall resa sig i all sin kraft igen. Nu blir det inga böcker eller tv-program för att försöka få det att stilla sig igen. Det enda jag gör är att be en kort bön till Gud för att tacka för allt jag har och får.

Idag har jag en nedåtgång av min kundaliniresning, tror jag. Den var delvis positiv men också mycket jobbigt kroppsligt under flera år. Idag erfar jag nån gång ibland ett pirr under höger fot men då brukar jag varva ner och stänga av allt, särskilt andliga övningar. Kramperna kvarstår dock till viss del i kroppen och flyttar sig runt. Att huvudet är en förlängd ljuspelare upp till himlen erfar jag numera mkt sällan efter att min kundalini reste sig för 5 år sedan. Tack och lov!

Några symtom har jag nog glömt, men jag vet att detta fenomen jag varit med om inte liknar något annat sen tidigare. Periodvis har det varit mkt skrämmande men idag tror jag mig kunna hantera effekterna av det skedda.

Jag kan bara tillägga att sjukhuset har gjort en massa tester och utredningar på mig då dom trodde att jag hade nervsjukdomar eller autoimmuna sjukdomar för att jag har haft en massa kramper och delvisa känslobortfall i bl.a händer och fötter. Men dom kan inte hitta något. Speciellt vänster fot får jag gå på promenader med trots att halva foten är som förlamad. Otroligt besvärande faktiskt.

Vill också kort nämna att mina ögon skjuts ut sakta. Det är mitt största problem just nu och kanske har det också med kundalinin att göra? Jag vet inte vad som är vad. Får väl göra en 10 timmars ögonoperation när det blir värre vilket det lutar åt tyvärr.

Ja, ja det var allt elände det..........men annars har jag ett fint liv med min familj. Jag älskar trots allt livet. Men kundalinin är enligt mig en mycket farlig kraft. Synd att dom inte informerar om denna risk. Jag anser att man har rätt att få veta vilka krafter som kan komma att släppas lös inom en. Detta borde yogalärare m.fl. ta på allvar. Här talar vi om död och liv fysiskt och mentalt.”

Så skrev ”Laila”.

Min notering: Det är mycket vanligt att man upplever det som om ögonen är på väg att tränga ut ur huvudet. Det är den lösgjorda energin som ger övertryck och många upplever det som att huvudet vill sprängas. Precis som ”Laila” beskriver känslan att hon fick ”en massa kraft i mig som inte kom ut”. Det är en våldsamt stark kraft som vill spränga sig ut, men möter hinder vid skallbasen. Det finns ingen öppen kanal där som kan släppa ut den. Det är en oerhört obehaglig känsla.
Man kan göra en liten jämförande liknelse av sprängkraften med högt blodtryck. Om man inte får ner blodtrycket får man en sprängande huvudvärk och utan blodtryckssänkande medicin kan man drabbas av stroke. Men denna inre elektriska energi upplevs i värsta fall som om man fått 1000 volt genom kroppen och den kan inte lindras med några som helst mediciner. Och det finns ju inte heller några ”energisänkande” medel att ta till. Den kan bara stillas genom att man slutar med alla slags andliga övningar, för alltid! Och undviker på alla sätt att ge stimulans åt energin som kommit loss och ger ett energiövertryck i huvudet eller i sexualorganen. Många upplever laddningen, om den fastnar i sexualorganen, som att de måste onanera hela tiden för att dämpa den plågsamma branden i underlivet. Följden blir att man visserligen blir av med en del av energin men blir helt kraftlös och ur stånd att utföra ens sina dagliga sysslor.
Så det är jordning, jordning och åter jordning som är ”medicinen”. Hur man på bästa sätt jordar sig kan man läsa om under ”Kundalinihjälp - Strategier”

Mer om farorna med diksha/deeksha kan man läsa om här

Läs också "Severe Problems with "Bhagavan Kalki's" Deeksha Oneness Movement"

Marja S